nu är goda råd dyra

nu ger jag upp. det här går inte längre. mitt ben tar livet av mig. ungefär en gång om dagen råkar jag kom åt det onda benet. det är så känsligt att det räcker med att det vidrörs lite gran, kanske snubblar lite på en mattkant eller så. ytterst lite behövs för att det ska knäcka till och en helt ofattbar smärta uppstår. det är som att det brinner i muskeln och jag får frossa, blir yr och mår illa. idag var inte värre än andra dagar. bara det att det inte går över och jag är så otroligt less. jag kunde ju inte hjälpa att jag var tvingad att ta mig till stan. det var nära att jag inte kom hem och smärtan sitter i. tiden bara går. hade tusen saker jag behövde göra idag. jag kan varken stå, gå eller sitta. hur ska jag kunna plugga då? även om jag kunde sitta skulle jag inte kunna koncentrera mig för smärtan. den där c-uppsatsen lär ju inte bli klar. tjock blir jag också för att jag inte kan röra mig. och så missar jag vårvädret. jag har alls ingen lust att vara positiv. finns inget annat jag kan göra än att stoppa i mig värktabletter och ligga i sängen, titta i taket, och se uppsatsen med allt vad den innebär (min framtid) flyga bort i horisonten. tack för mig. vi ses nog aldrig mer.