oreo

deppigaste dagen ever. på tio år minst. helt grå med regn därtill. halsen gör ont och febern hettar i ansiktet. barnen är hostiga men pigga. helt uttråkade av att vara hemma. waira grinade över att hon inte fick gå till stadsparken. snälla snälla låt morgondagen bli bättre.

drömmen

inatt drömde jag en ovanlig dröm. ovanlig för mig iaf.
det var en sådan dröm där man är vaken. alltså jag drömde att jag vaknade och allt var precis som i verkligheten. förtydligande: jag trodde att jag hade vaknat. waira låg bredvid i sängen precis som på riktigt. så helt plötsligt lyftes jag ur sängen och föll ner på golvet. inte särskilt snabbt men ändå. jag var rädd för jag visste ju inte vad som skulle hända. det kändes obehagligt att inte ha kontroll. så nästan direkt efter fallet började jag sväva. jag svävade en bit ovanför golvet en kort stund för att sen helt enkelt följa samma bana som jag kom och hamnade åter i sängen. sen vaknade jag på riktigt. märkligt.

otur

av allt som kunde hända just nu är nog sömnlöshet det sista jag behöver. jag var helt utmattad innan och med nattens två timmar av orolig sömn kommer jag inte långt. dagen måste utföras ändå. inget får saknas. jag måste övervinna kroppens behov av att falla ihop och sova länge länge. jag har många timmar kvar att vara vaken.

FUGAZI-I`M SO TIRED

paus

jag tar en paus nu. från mig själv alltså. jag vinkar hej då till en sorglig figur. en tjej som inte blev arg, som stod med en påse äpplen i att krampaktigt grepp och tänkte på äppelpajrecept. hej då äppeltjej.
som många gånger förr antar jag nu en ny form. ömsar skinn och går vidare. när jag är stark, frisk och glad igen ska jag återvända och hämta upp äppeltjejen. trösta henne och allt blir bra.

nog om äpplen.

barnen var misstänkt trötta idag när jag hämtade. inte arga men lite ledsna. inte så glada som vanligt. waira är magsjuk och amaya hängig med lindriga magproblem. stackars dom. hoppas det är bättre imorgon så att vi som planerat kan vara med på musiklek på stadsbiblioteket.

mot väggen

jag älskar den filmen. definitivt på plats 10. en så kallad diaspora film. älskar "franska nya vågen" inslagen (se klipp) älskar castingen. älskar hur människors oerhörda komplexitet emfaseras. det är ingen nidbild av turkar som målas upp, eller turkar i tyskland, eller invandrare heller för den delen. jag älskar båda huvudkaraktärerna förbehållslöst. cahit och sibel.
pontus tycker att jag pratar för mycket statistik och tar upp saker jag googlat i alltför stor utsträckning. jag förstår nog vad han menar men är inte redo att sluta riktigt ännu.
sibel heter egentligen sibel kekilli och är för mig och många andra känd från pornografin. hon castades inte som något pr trick utan det var helt enkelt inte så många turkiska kvinnor som kunde tänka sig att utför de explicita scener som krävdes för rollen. sibel fick rollen och vann med rätta minst en guldbjörn för insatsen. båda är extremt snygga. här kommer ett klipp:

ugglerier

som jag har gnällt och klagat på barnens (mest wairas) mystiska sovstil. så somnar alla i lagom tid. runt nio sådär. har varit dödens trött hela dagen. så kan jag inte sova. helt värdelöst. tänkte att lite glass kanske kan hjälpa. knappast säger jag bara.
här kommer en bild på waira som inte har något med något att göra. varsågoda:
fast hon är hemskt gullig om ni frågar mig!

pälsen mins

en period i mitt liv var min värsta mardröm att få med mig "fel" kläder på festival, eller att glömma något viktigt. jag började sova oroligt och drömma om detta redan i mars (festival säsongen börjar i juni). vädret gav mig också ångest. man vill ju ha sol på festival. inte regn och lera. jag mins speciellt en mardröm jag hade. det var att jag på något sätt missat att packa och fick göra en snabbpackning. jag hittade inte mina converseskor så jag fick ta clarks. vaknade kallsvettig. clarks på festival, så fel!

spiraljävel

ids int. är vansinnigt trött på att alltid vara i en spiral. oftast en nedåtgående. ibland går det dåligt, så är det ju för alla. det är inte det som frustrerar mig utan mer känslan av att inte ha kontroll över situationen. att jag helt hjälplöst förvandlas till en invalid hjärndöd och ytterst nervös ångestperson. ogillar!
jag blir arg på alla och känner mig helt övertygad om att alla är emot mig och att ingen vill leka med mig. min groteska fulhet slår alla rekord. huvudverk hela tiden. sover dåligt. tvivlar på min förmåga gällande allt. från smått till stort. ringer det i telefonen kan jag räkna med psykbryt och efterföljande ilska. så himla fräckt att kontakta mig i ett sånt här läge. idag tex missade jag träningen bara för att jag inte kunde ta ett beslut om huruvida jag skulle prata i telefon eller gå iväg till friskis. nu ska jag ta minst två treo, kaffe och lite mat (mår illa av all mat men måste tugga på nått hela tiden iaf) hoppas på att överleva resten av dagen. så som det blåser ute är det inte särskilt troligt.

spindelmannen

"mamma, jag trodde du var spindelmannen" var det första amaya sa imorse när hon vaknade. förvisso har jag ganska rund kropp i förhållande till mina smala extremiteter så jag kan köpa att jag skulle likna en spindel. fast spindelmannen är ju inte lik en spindel. det visade sig att amaya drömt en kuslig dröm där spindelmannen varit med. skönt att ha det utrett.
annars är väl dom stora snackisarna att hösten är här, att jag är fattig och stressad. inget nytt alltså. amaya skriver bokstäver och ord som om det inte fanns nån morgondag. waira blir allt bättre på att prata och är redan fullärd i raseriutbrottens ädla konst. jag är strängt upptagen med att försöka försörja mig, förvalta ett förhållande, vara mamma och "ta hand om" min kropp. det sista innebär att jag tar mig till friskis minst två gånger i veckan, går långt och snabbt, fräter bort huden i ansiktet samt gör seriösa ansträngningar för att behålla det lilla hår jag har kvar på huvudet. helgen var trevlig på alla sett. vi besökte bla stadsbiblioteket för sagostund och så fick barnen pröva att måla med kol och vattenfärg. se här:
amaya började smått
sen tog hon ut rörelserna när vattenfärgen kom fram
vi gick på bio och såg VEM? man fick tablettask och klubba.

ja det var väl dom viktigaste händelserna i mitt tycke.
angående dagens händelser så är jag i valet och kvalet angående om jag bör träna eller plugga eller städa eller göra något av kalvfärs som jag köpte på realisation. det bästa är väl om jag gör alla dessa saker. viktigast är att plugga men det är också bra för hjärnan att träna. återkommer med spännande info om hur dagen blev.

jobba och sova

det ända jag gjort i helgen. antagligen är det så att sömnen är en direkt effekt av hårt arbete. nästan helt säkert är det så. inget "ligga och oroa sig över trivialiteter". ganska skönt men känner mig ändå som en värdelös person när jag vaknar 10 på en måndag. fast jag stängde iofs igår.
borde egentligen vara i uppis nu och studera. istället sitter jag hos mamma och småsurar. har stark medicin i ansiktet som inte hjälper och bävar för dammsugningen av döda hudceller i form av hår. på mitt huvud har jag samlat 4 hårstrån i en tofs. snyggt ska jag säga er.
nu är det snabba stilen som gäller. städa i ljusets hastighet och kasta sig på första bästa tåg till sveriges tristaste håla.
hälsning till maria a: jag vill så himla gärna komma och hälsa på dig men pengen räcker inte. om jag säljer typ 1000 hummrar och får bonus så kommer jag på studs :)

veckan som gått

nu ska veckan sammanfattas i bild och text. fast jag har lite lite bråttom så allt kommer inte med. just nu sitter jag med ett glas pepsi max och tuggar frietniskt på köpekakor av bondmodell. är hos mamma och på lappen med instruktioner om hur katten bör skötas nämndes det även att jag skulle äta upp en enorm låda med kakor. aldrig får man vara smal i fred för den kvinnan.
den största snackisen denna vecka var helt klart det faktum att amaya nu kan skriva sitt namn. himla snyggt skriver hon också
hon kan också baka. den här äppelkakan gjorde hon helt själv. nästan. waira är också mkt talangfull. hon kan peta bort äpplen från kakan och måla sig själv med glass.
waira gillar laban. jag med
jag testar uppsalas macaronutbud. dessa är från anneli k. choklad och svarta vinbär. höll inte måttet. varken utseendemässigt eller när det gäller smak
mina hudproblem blir allt värre. helt oförtjänt och totalt orättvist.
den här produkten ska hjälpa. gör den inte det skjuter jag mig.

nu ska jag skynda med sminket sen ska jag ta långa benet före till ica. såg att det var specialpris på rödspätta. kom och köp. typ helt OPK

konstiga natten, trötta morgonen

men så trist det är att man inte kan planera. trist och stressigt när man som jag har livsviktig omtenta att plugga till. det är ingen som sover när jag vill sova. waira vill helst sova middag sent och sen vara uppe hela natten. igår somnade hon vid sjutiden, för natten trodde jag men icke. vaknade vid nio och höll igång till 12. så vaknade hon av någon outgrundlig anledning halv sex. skulle se laban sa hon. det fick hon för jag ville sova. men det funkar inte så, hon hade flera behov som skulle tillfredsställas. det slutade med att hon fick äta knäckebröd med massor av smör i sängen. inte kunde jag sova för det. eller jag somnade till men väcktes hastigt av att waira applicerade en bit avslickad uppblött knäcke på mitt ansikte. fränt!
jag har tre superviktiga saker att göra idag. inget går att ta bort:

• träffa specialläkare som ska berätta om min utredning
  
• lämna in mina kängor från 2007 för lagning (har inga varma skor och därför brådskar det)
• plugga effektivt till tentan

men jag är ju trött. vill sova.

just nu

sitter jag på biblioteket. läser inför omtenta i politisk filosofi. ganska intressant förvisso men hallå energin, var är du?! trodde den skulle komma automatiskt bara för att jag var på friskis igår. oproportionerlig hunger fick jag men ingen påtaglig energi. ja herregud. ja får försöka påminna mig själv om att hela livet hänger på den där omtentan. bäst för mig att jag klarar biffen med andra ord.

tisdag

igår var en så trist och helt igenom rutten dag att det omöjligt kan vara värre idag. dagen började med försovning, skyfall och så fick jag mojjans snor på munnen. trots det håller jag humöret uppe. gladfink som jag är. här är en intressant lista över saker jag ska göra idag:

• lägga ut spanskaböcker på blocket
• maila konditorier för att höra vilken utbildning dom helst vill att jag ska ha
• maila hermods och berätta att jag kommer ge dom dagens tistel
• lägga ut lite barnkläder på tradera
• träna med fanny (ungt energiknippe med koordinationsförmåga)
• plugga inför omtentan i politisk filosofi
• handla och laga mat
• hämta barn och leka i blöt park med dessa

ja det var väl det viktigaste antar jag. nu duggar det bara. just d! jag har fått två par jeans av barnens pappas bror. dom ska jag pröva nu. här en bild från helgen. så här ser amaya ut när hon vill ha choklad:

amaya kan läsa (och skriva)

typ. mer eller mindre. hon känner igen bokstäver och kan lägga ihop dom till ord. kan ju iofs hända att hon redan vet vad det står på pippis målarblock eftersom hon frågat en miljon gånger. fast jag tror nog mer på det att hon faktiskt kan läsa. det ryktas om att hennes far både läste och skrev vid en ålder av fyra. amaya är ju snart fyra så det föreligger inga konstigheter. vid första bästa tillfälle ska jag mäta hur lång hon är. säkert längre än den där celinda iaf. det gäller att vara bäst. hoppa högst så att säga.

det kanske har med det blonda håret att göra...

jag kan inte sluta tralla. om jag lägger upp det här kanske det försvinner?!

vem syns inte?

din dumma korv (som barnen sa till lilla P)! fy för hermods ignoranta blindstyrestil. i veckan när jag skulle logga in på athena för att ambitiöst utföra mina spanskauppdrag stötte jag på patrull. mycket besviken konstaterade jag att det var omöjligt att ta sig in med det lösenord som gick finfint att använda sist jag försökte. jag gjorde som det stod och kontaktade supporten. dom hade då inte bråttom vilket jag anser mig ha. jag skrev igen. så svarade dom tillslut. i sävlig ton förklarade dom att jag hade blivit avstängd från min kurs eftersom jag inte kommit på uppropet. jag var så där! ok att jag somnade vid ett tillfälle men vafan, jag var där ju. det vet jag bestämt att jag var. dom hade mitt namn på en lista och bockade av. jag blir ledsen ju. inte konstigt att CSN inte hör av sig för att berätta om de pengar jag ska få. jag blir så less. och arg.

vem lönearbetar ?

det är jag! efter fem års frånvaro är jag tillbaks bland laxar och löjrom, hängmörad oxfilé hit och förnäma damer dit. antar att jag borde skämmas lite för att jag jobbar på ica istället för något som relaterar till min utbildning. ja just det. jag hade ju ingen utbildning. så var det, vad skönt att jag kom på det. så kom det till min kännedom att mitt högskoleprovsresultat bara gäller för v-10, sen aldrig mer. om mina betyg kan jag väl säga att dom är ungefär lika bra som jag är på att använda telefonen. under all kritik. skandal och det värsta jag hört om. däremot är jag en halvklurig typ och har därför klarat mig bra på högskoleprovresultatet. nu är den eran slut. jag är slut som akademiker. tack för mig och tack för den här tiden.
för att återknyta till rubriken så arbetar jag alltså på ica och trivs rätt bra med det. jag gillar att jobba och jag älskar färskvarudisken. kanske speciellt ostavdelningen. tror jag ska engagera mig lite extra i den. speciellt viktigt är det att jag provsmakar mig igenom hela sortimentet. ja det var väl det om det. på återseende. här är dagens arcade fire:

fredagsmorgon

fredagar är alltid speciella. antingen hämtar jag barnen efter en barnfri vecka eller så, som fallet idag, lämnar jag dom och har en barnlös vecka framför mig. barnfri eller barnlös. det är lite sorgligt. amaya är uppspelt för att pappa ska hämta. hittade nån liten "gubbe" som hon ska ge pappa. jag packar kläder och stövlar. tänker på att jag är bra så trött och att jag direkt efter lämning ska hem och packa mina egna saker. packa inför boende hos farmor, inte glömma jobbgrejerna och dessutom försöka ta med extra kläder inför göteborgsvistelsen. jag ska få en egen hylla säger pontus. men ännu ligger bara två linnen där. ganska värdelös klädhylla. jag tänker på att jag ska jobba i kväll. från 16.30 - stägning dvs 22.00. helst skulle jag vilja ha filmkväll helt själv. med chips och läskeblask. jag ska även jobba lördag söndag och kanske måndag. tisdag definitivt. jag får inte glömma att köpa kaffe idag. det är ett som är säkert iaf.

vem postar ett paket?

svar: det är jag. i paketet ligger mina monki-skor. inget att behålla då jag aldrig går på finkalas och om det skulle hända vill jag kunna dansa utan att få ont i tån. hejdå monkiskon!

vem är arg?

svar: amaya!

den trevliga höstdagen

jag var inte alls bered, tror inte att nån av oss var det om jag ska vara ärlig. men det var idag som det var den trevliga höstdagen. en sån dag med frisk luft, varm sol, ankor, lek, gott humör, skojig present i maxboxen, fina höstkläder och idel glada miner. nu sover två slagna hösthjältar och jag har inte hjärta att väcka dom.

ugglor av olika slag

vissa djur vurmar jag lite extra för. som tex får och ugglor. det vet alla. men jag vet faktiskt inte vad jag tycker om nattugglor längre. jag var en själv förut men skulle nu gladeligen bli en sån som gick till sängs senast 23.00. den där waira är en nattuggla av rang. som bebis kallades hon nattgrisugglan för sitt lätt grisaktiga utseende och ovana att vara uppe sent om natten. grejen med henne är att hon aldrig behövt så mkt sömn. hon kompenserar inte med nån gigantisk sovmorgon eller långa sovpass på dagen. hon har faktiskt nästan helt slutat sova middag.
så här ser wairas dag ut i korta drag. vaknar senast 8. äter frukost och ser på barnprogram. iväg till dagmamman för lek tills halv fem. efter dagmamman leker vi ute minst en timme, ofta längre. hon springer som en skottspole mellan olika lekattraktioner. en vilduggla. sen hem för tv titt medan jag fixar middag. hon smaskar i sig dagens rätt och är efter det redo för mer lek. måla med vattenfärg är en favorit. sen kan det handla om ett bad eller att hon bara allmänt far omkring och leker. vid niotiden knoppar hennes syster. waira håller stånd till 23.00. inte alltid så sent men det är inte ovanligt och ibland är hon uppe ännu längre. observera att hon inte får socker under dagen och att jag försöker natta henne tidigare genom att läsa saga och sitta bredvid och hålla hand. vad gör jag fel? medan ni funderar får ni se bilder på ugglan ifråga:

bröllop mm

jag är inte den första att säga det men helgens bröllop var helt galet. galet vackert och helt perfekt. lyckost emelie och pierre. det var mitt andra bröllop och det första med vigsel i kyrka. ganska så pampigt vill jag lova. det allra roligaste med alltihopa var att pierre verkade vara genuint nöjd, tillfreds och kanske tom lycklig?! så himla värt.
för mig var helgen galen på ett annat sätt. jag skulle ju klämma fram 12 tårtor och ca 350 macaroner. veckan innan hade sömnsvårigheterna slagit till med full kraft. tror jag kom upp i som högst två timmar på ett dygn. alltså var jag utmattad redan innan jag kom till sthlm för att påbörja bak. jag slängde ihop ca 5 bottnar på torsdagen och slogs av hur skoj det är att baka. den trevliga känslan satt kvar under fredagen då jag mötte emelie och hennes mamma på hötorget och handlade kopiösa mängde blommor. helt klart värt pengarna. naturligtvis handlade jag för mkt blommor men det får man väga mot det skojiga i att släpa hem en blombukett i samma strl som jag själv. jag ska ej bli långrandig. allt flöt på. sen fick jag ett gallstensanfall. allt fokus låg på att försöka andas och eventuellt överleva. jag vred mig i plågor under flera värdefulla baktimmar. funderade på att åka till akuten men tog beslutet att två timmars sömn skulle göra susen. det funkade. så var det bara att baka hela natten. i rasande takt. vid 11 åkte vi till telegrafen för att lämna tårtor. det tog ca 4 timmar. jag kunde ju inte gå till kyrkan i mjöliga kläder så det var bara till att duscha och fixa i superfart. slänga ner kvarvarande macaroner i påsar. och så taxi till kyrkan. bredde sista macaronen vid halv ett och då var min trötthet så omfattande att jag inte visste hur jag skulle orka ta mig hem. jag orkade knappt utnyttja den fria baren. rysligt. åkte hem med den första abonnerade bussen och var hemma vid tre ungefär.
dagen efter skulle tårtställning hämtas. telegrafberget ligger sjukt långt bort. från allt. bla bussen. 40 minuters promenad minst och med en härlig uppförsbacke som bonus. det var ett fantastiskt fint höstväder på söndagen och jag njöt nästan hela tiden.
helgen var mkt lyckad och det var så kul och lärorikt att baka till bröllop!
den översta av fem bröllopstårtor!

pierre och emelie lyckades skära en bit

vackrast i stan precis efter vigseln

fin bild på ett av de bästa paren just nu, måns och jenny!

mer bilder på tårtan här

indieaffekt för andra gången i år

nu dör jag på riktigt. klarar inte av såna här kraftiga känslor. arcade fire är ett av många exempel på band som jag vetat all along ska komma att göra en skiva som förbättrar livskvaliteten för stora delar av befolkningen. bla bla osv. en överdrift naturligtvis men i vilket fall. jag gillar skivan. mycket. den är kanske lite banal. lite uppenbar.AF är inte lika pretentiösa längre. som jag alltså. här är några bra låtar från the surbubs:

Arcade Fire - Empty Room


Arcade Fire - Rococo


Arcade Fire - "Sprawl II (Mountains Beyond Mountains)"

mer gnäll i rafflande takt

saker jag missat eller misslyckats med idag på grund av att jag är helt dum i huvudet:

• psykologen 240kr
• skola (viktig tentainfo)
• ringa jätteviktigt samtal om jobb
• lämna in komvuxansökan

saker jag däremot lyckats med

• ha sönder en barnvagn
• få var i ett sår
• snora ut flera liter vätska
• nästan fått en tåggrej i huvudet
  
• stå en och en halv timme i kö på CVL med uttråkad amaya. ingen luft fanns däremot var panikångesten ett faktum
• göra av med onödigt mkt pengar på mutor som bara marginellt förbättrade situationen
  
• lura mig själv att amaya skulle sova hela natten då hon somnade kl 6

det var alldeles för länge sedan jag blogggnällde och nu har jag minsann eldat upp mig och verkar inte kunna sluta. brinner av på det faktum att jag gått ner i vikt utan ansträngning det senaste halvåret och så nu när jag fyndar en klänning som ej är töjbar passar jag på att skjuta i vikt så att den precis inte är bekväm. skit också. ogillar att fötterna helt otippat växt så att jag inte kan ha mina nya monkiskor. ogillar att jag säkert inte kommer hitta mitt betyg och därmed missar sista dagen för inlämning av komvuxansökan. orka vara 30 och hoppas på ett ica-jobb och komvuxkurs. jag är en skam för mänskligheten. ids int.

dimmiga dagar

jag vet inte vem jag är eller vilken dag det är. på riktigt alltså. jag mins ingenting. klockan är visst halvfyra. allt känns sorgligt men ändå hoppfyllt. amaya vaknade för en halvtimme sedan och ville då ha smörgås samt byggare bob. varför inte liksom. igårnatt sov jag väl en 40 min eller så. inatt har jag sovit en timme. om amaya vill sova mer kanske även jag kan sova. är superförkyld och mycket trött. mins nått om ett bröllop jag ska baka till. hoppas jag blir frisk tills dess. tror att jag var med i ett omfattande bråk nyligen. mins ej om vad eller hur det slutade. om jag överlever ska jag bli en bättre människa. lovar. just d. vagnen har gått sönder. diskmaskinen har gått sönder. jag vill bo i en hyresrätt. storvreta (eller annat ställe där man kan få hyra) se upp!

trött

igår kom barnen äntligen. kändes som en lång vecka utan dom. jag va på ett ovanligt gott humör och pigg som en mört. tyvärr resulterade det i sömnlöshet. tror att jag skrapade ihop ca två timmars sömn under natten. jag som så gärna ville vara pigg och kul mamma idag. ska försöka sminka över eländet och kontakta min mor. hoppas hoppas att hon är på lekhumör.

amayas vokabulär

både amaya och waira är super på att uttrycka sig. den första meningen jag hörde från wira var: jag älskar dig! så himla användbart. amaya pratar bättre än vissa vuxna människor. det är så befriande att se att hon verkar kunna uttrycka sina känslor med ord. igår tex när jag propsade på att hon skulle dela sina leksaker med sin syster fick hon ett verbalt raseriutbrott och spottade arga fraser som värsta kulsprutan. jag mins inte allt men bla var jag och waira skitdumma, äckliga monster.

you make me like charity

såg en dokumentär om ett barnhem för handikappade barn i bulgarien. dom dog långsamt och det var verkligen avskyvärt. jag grät lite och sen sjöng jag såhär:

you make me like charity

You try to feel it but you can't wake up
You try to touch it but you can't wake up
You're holding ice and you don't wake up
increase the size and you don't wake up
I do it backwards but I don't wake up
try to reverse but I don't wake up
I sit astride but I still don't wake up
more than a second
when reading the newspaper
I felt the war
I felt her exposed position
I saw myself in the picture
and I
I took a cab there to hold her
I took a plane there to feel what she felt
You make me like charity
instead of paying enough taxes

alla utom jag vet hur det ska gå, HJÄLP!

om man inte har några vänner inom ett rimligt geografiskt område får man baka en kompis. jag gjorde en enkel chokladmuffins med blå blåbärssmakande frisyr. först drack vi ett glas av favoritvinet. sen upptäckte vi till vår fasa att båda wong kar wai - filmerna saknade engelsk text. det blev hannah and her sisters istället. trevligt det också.

pepp

vilken kväll! favoritvinet i den röda klassen och nya pyttesmå CC-formar. dessutom har jag goda förhoppningar om att ha två wong kar wai filmer att välja på till kvällen. as tears go by och days of being wild. det kan bara inte gå fel, eller kan det? snart är grundstädningen klar och jag ska moppa golvet med såpa. en hit bara det. på tal om hit så är en ny spotify-lista under konstruktion. jag är inte blyg av mig och släpper den redan nu trots det ofärdiga skicket. den heter hits jag kan stå ut med den innehåller alltså hits jag kan stå ut med och den är inte klar. vi hörs vidare under kvällen. hej så länge!

katastrof

vissa delar av mig är extra utsatt för tidens erosion. ni vet det där med att celler hela tiden byts ut och ersätts med andra som är lite sämre än föregångarna. det är denna omysiga process som tillslut resulterar i total fulhet och död. jag är en god bit på väg kan jag avslöja och så är jag inte ens 30 år. trist grej.
mina värst drabbade områden är nog hud och hår. rynkor gör mig inte så mycket och nån vidare kroppsform att underhålla har jag inte, har ingen rumpa och inga bröst som kan ställa till några större problem. tur i oturen. men det stör mig att håret ska behöva se så här trist ut. jag känner på mig att det hade kunnat se bra ut. min hud faller sönder till den grad att jag undrar om det är meningen att jag alls ska ha någon hud. tydligen inte. det blir väl att transplantera grishud kan jag tro. stackars gris säger jag bara. nästa vecka ska jag söka läkarhjälp för min fulhet. lovar.

madarr hit och madarr dit

amaya vill ha en madarr. det har hon pratat om hela vägen hem från nallens leksaker. hon menar att det är coolt att ha madarr. sant förvisso.
jag vill ha ett nytt utseende. eller en ny stil liksom. ny frisyr. nytt smink och nya kläder. kanske också en madarr.

gillar

alla vet ju hur förtjust jag är i simpla tjatiga bitar. helst från london. såklart att man gillar.

efterlysning

jag behöver lite grejer men har ingen peng. hjälp mig!
här är en lista:

• en klänning som man kan ha på bröllop. den ska helst se ut som bilden längst ner. jag vill ha just den klänningen så mycket att jag skulle kunna dö. men har ej råd
• skor som passar till
• ett kök i sthlm att baka i (jag kan betala för ökade elkostnader mm)
• 10 springformar
• en gigantisk kylväska
• en chaufför med bil (jag betalar bensin såklart)

det fixar ni väl? trodde väl det :)

dagens aktiviteter

idag har vi ett strikt schema. skoja. det har vi inte riktigt. inte strikt iaf. jag hade tänkt att sova tills nio minst idag och av den anledningen unnade jag mig att lyssnade till ljudet av pontus räkningar som betalades igårnatt. det var supergivande, ibland pratade han med sig själv också. så värt. iofs hade jag ju räknat med en sovmorgon som uteblev. amaya vaknade sju och gastade mamma med hög stämma. när jag kom till hennes rum hade hon glömt varför hon skrikit och ville sova mer. jag blev ensam kvar med min vakenhet.
nu gör jag matsäcken vi ska ha med oss. vi ska på urban utflykt. först stadsbiblioteket och sen picknick i stadsparken. sen tänkte jag att waira skulle sova sött på hemvägen. dagen ska avslutas med vild lek. så är det tänkt. får se hur det blir med den saken. på återseende!

att svettas under skärpet

bara för att det inte längre är 40 grader utan bara 25 gjorde jag misstaget att tro att ett litet skärp var på sin plats för att piffa upp mammaoutfiten. dålig idé. gick väl bra tills båda barnen skulle sitta i vagnen + matkassar i uppförsbacke. det var då jag fick min nya upplevelse, underskärpetsvett. mycket obehagligt.
annars är allt som det ska. pannkaka med jordgubbssylt och lakan på soffan. amaya snackar tokigt. hon menar att jag inte har så mkt pengar för att affären har tagit dom och förvarar mina pengar i en jättestor polkagris (hon menar spargris). vidare skrävlar hon om att hon minsann ska ta ett jobb och för pengarna ska hon köpa vantar till mig och waira, så att vi kan plocka nässlor och göra soppa av. bra tänkt må jag säga.

madness

sitter på tåget från göteborg. skövde är passerat men det är långt kvar. tre timmar minst. tur att jag har woody allen filmer så det räcker. synd att det inte finns nån luft så att jag med säkerhet kommer avlida innan vi nått sthlm. synd att jag äter godis fast jag är mätt. bra att jag tack vara calle numera känner till varenda låt som den där halvtossiga lady gaga varit inblandad i. man får ta det onda med det goda som jag brukar säga.

ledsamheten

kate bush - this woman´s work



ibland känns allt så oändligt, bottenlöst sorgligt. finns ingen mening med någonting tycks det. jag har så svårt att komma människor nära och detta bidrar till en ensamhetskänsla som bitvis är svår och hantera. det tycks mig som att det är en hinna mellan mig och resten av världen. en hinna som för mig är openetrerbar. jag har levt på detta vis hela mitt liv men ingen människa är en egen ö och jag är inte "happy" som nigel. när jag ser tillbaka på mitt liv är mina längsta perioder med jämt humör och harmoni förknippad med egenvald och väl odlad ensamhet. jag har rest själv och gjort mycket av sånt jag önskade att jag kunde göra med andra själv. de olyckligaste perioderna kopplar jag till mina försök till att ha nära förhållanden till andra människor. jag har stångat huvudet blodigt och den dagliga frustration över att inte komma i närheten av de jag ser att andra människor har i ett parförhållande dvs intimitet, närhet och ett samförstånd sprunget ur ocynisk tillgivenhet och naiv kärlek. jag tänker mig att dom har förmågan att tro på att någon kan älska dom såna som dom är. det är för mig en helt otänkbar tanke. därför låter jag ingen försöka. det är säkrast så. det började nog som en strategi men nuförtiden är jag oförmögen att ta fram "mitt riktiga jag" och visa för någon som står mig nära. jag vet inte vilket det är. kanske har jag inte någon kärna längre. som en lök eller rysk docka fast utan något i mitten. det är sorgligt och jag känner ingen lösning till mitt problem. tål att tänkas på.

holken

en gång för kanske 10 år sedan låg jag och solade bakom en sten och råkade då överhöra en diskussion mellan två grannar till oss. dom sade då att vårat hus liknade en holk och fortsatte sedan att benämna våran sommarstuga som holken. ett ganska passande namn tycker jag. så här ser den ut:
den lätt holkformade byggnaden ser något mindre ut än vad den faktiskt är. det sitter alltid en mås på taket
bild från badholmarna. om man hoppar från den där stegen hamnar man rakt på en brännmanet, det vet jag med säkerhet
öl måste man ha sa calle, jag kan väl hålla med i viss mån

göteborg

just nu:




för en stund sedan:

mer semesterbilder

farmor 90 år slog sig ner under ett träd för att med en kopp kaffe i handen se barnen plaska i plaskdammen
plask plask. foppatofflorna är på och waira äter bulle i badet

amaya och farmor tar en badpaus och tittar på strandaktiviteterna

amaya och waira cyklar i björkan

waira dricker plaskdammsvatten fast hon inte får

amaya och waira solar på altanen

amaya dansar en morgon

SUNSPOTS

älslar den här låten:

julian cope



nåväl, huvudverken är lite bättre idag. meningen var att jag skulle stiga upp kl 4 för att göra klart lite skoljobb men det gick bara inte. amaya vaknade flera gånger inatt, det var för varmt, för blött (kiss) för ljust mm. waira var också orolig. skulle sova i vagnen med skor på. knäppgökstil.
mina höstplaner är klara förresten. vill ni höra? tre saker ska jag försöka få till. först och främst måste jag få ett jobb, sedan ska jag öva upp min spanska och dessutom skulle jag vilja kvala in på DBT. spanskan är väl enklast kan jag tro, trots att jag suger på att lära mig språk. men mamma säger att det är lätt att få jobb nu. hoppas hon har rätt. någon som vet ett jobb till mig i uppsala? jag kan allt och inget, blir nervös i grupp, hatar att visa framfötterna men älskar att jobba hårt men inte med människor. jag räds inte äckliga saker som bajs och kräks men jag är för känslig för att stå ut med hårda ord hela dagarna (vården). såg på AMS att man kunde söka jobb som varuplockare. tror jag kan vara något för mig. hoppas dom inte tycker att jag är för klen bara.

semestermedtvåbarn-dieten

den funkar! fast man blir inte så snygg. viktnedgång är ett faktum men bieffekterna är svåra. en konstig mage med ohälsosamt utseende samt dålig hy och trötta ögon. den går till så att man är sjukt aktiv och ätter en del onyttigheter men hinner liksom aldrig få i sig några större mängder.
jag var helt säker på att jag gått upp två kg men när jag kom hem visade det sig att jag snarare varit med om ett viktras. mycket märkligt.

att komma hem ska vara en schlager

herre jösses. ibland är det allt nära att man stupar. fast det är ju aldrig nära egentligen. inte i närheten. läste om en före detta gängmedlem från el salvador med ensamt ansvar för 3 barn under 6 år. istället för att välja det kriminella och våldsamma gänglivet jobbade hon nu med att göra små vykort (typ). eftersom hon tar hand om sina barn hela dagarna så jobbar hon 7 timmar varje natt. sover 3. varje dag. som bäst tjänar hon 1000kr i månaden. det är så jävla sjukt. själv lider jag av värmen, har ont i huvudet, tycker att min mage är tjock, gnäller över att uppsala inte har nån plaskdamm mm. listan kan göras lång. jag borde bara lägga av. knipa helt enkelt.

jag och waira

det har varit en minst sagt aktiv och händelserik semester. jag ska försöka berätta alla intressanta detaljer men kvällarna är korta och det är svårt att hinna med. jag lider av en påtaglig trötthet. i måndags sov amaya över hos mormor för första gången. dom hade tydligen mycket trevligt båda två. jag och waira passade på att ha myskväll tillsammans. vi började med att möta upp lindgrenskan på ängby badet för ett eftermiddagsdopp.

efter det gick vi hem för middag och waira han även sola lite på altanen
vi tog en kvällspromenad till hågav 31
waira fick välja något gott till kvällen och det blev chips såklart. waira älskar chips!

vi spenderade de sista timmarna bland pioner på en solig veranda. waira berättade viktiga saker

en fin kväll bland många. imorgon ska vi åka hem och det känns lite sorgligt. håll ögonen öppna efter fler spännande rapporter från vår semester i den ytterst unika trädgårdsstaden i funkisstil.

gittans café

min dagmamma heter birgitta. eller jag har ju ingen nu men den jag hade som liten menar jag såklart. jag gick på lekis och sen till dagmamma. inget dagis eller fritids här inte. jag trivdes mycket bra hos birgitta. hon hade en hallonhäck och man fick alltid riktigt potatismos.
hon har efter sin tid som dagmamma drivit en leksaksaffär med maskeraddräkt-uthyrning. nu sen några år tillbaka har hon gittans café på ängby torg. vi var där igår och kollade in läget. superkoncept. billigt och mysigt med leksaker för barnen så att mamman kan dricka kaffe. världens bästa café och vi ska dit snart igen. hoppas att gittan jobbar idag.

en tråkig mamma

amaya sa på tåget till sthlm att när hon blir stor ska hon också bli tråkig mamma. jag blev lite ledsen och undrade om hon tyckte att jag var tråkig. då skylde hon allt på ameli. det var ameli som ville bli tråkig mamma. visst visst.
vi är alltså i södra ängby nu. att ha tomt är verkligen en hit. trista saker är dels att många av mina vänner inte är i stan. bra att maria är kvar iaf. henne ska vi träffa i veckan. en annan trist sak är att jag inte vet hur mkt peng jag har på mitt kort. men det är inte mkt. roligare att semestra med fickan full.
barnen sover nu troligtvis pga att dom somnade lite över ett igår. helt sjukt.
dagens program: leta sandleksaker, leta mataffär, leka i park, hänga på stranden, leka mer i park.

barnen drack fanta på riviäran igår. en sekund efter att bilden tagits hällde waira ungefär hela glaset över sig själv. kladdigt värre.

semester

hi hi. vi kanske inte exakt ska bo i det där huset men typ. nära till bad och anrik tennisbana. jättebra men mataffär verkar det illa ställt med. vi är bortskämda med ica maxi och coop 5 min bort. vi får storhandla någon dag helt enkelt. det blir kul. storhandla med barn är alltid en rolig upplevelse. eller så äter vi pizza varje dag.
junibacken tyckte att det var bra att ta ut groteska priser under högsäsongen. det skulle kosta oss ca 400 bara för att gå in. blir inget junibacken i år. synd för jag tror dom hade gillat. så jag gnäller. skansen ska vi till och åka små karuseller. amaya hade berättat för dagmamman igår att hon verkligen gillade tivoli och karusell. dagmamman frågade om hon någonsin varit på tivoli. nej sa amaya men fortsatte hävda att det var hennes favoritsyssellsättning.
just nu ligger waira på golvet och gallskriker för att hon inte får äta brustabletter från ett rör. amaya sitter fint i soffan och tittar på bullerbyn. hon har sagt att hon inte vill ha nån syster. jag tror att hon störs en aning av wairas mycket krävande 2,5 års humör. utbrott för allt och ett ständigt gnissel. inte så skoj för nån. undrar om dom själva har kul?

you see freedoms an idea that can not be measured am i getting through to what i thought was treasured

Linda Lamb - Hot Room

män mot våld

jag blir helt gråtfärdig. så himla fint och så fantastiska människor. att frivilligt lämna ifrån sig makt och fördelar till de svagare i sin egen sfär. att släppa kontrollen som kanske är det ända man har. att engagera sig i att förbättra samhället för alla när vardagen ser mörkare än mörkast ut. när jag blir rik ska jag definitivt skänka pengar till såna här fantastiska projekt.

R.I.P hultsfredsfestivalen

nyheten har nått även mig. hyfsat väntat och alltså ingen överraskning. men ändå. inget jag kommer sakna men självklart lägger jag blommor vid graven. för jag är en liten del av hultsfredsfestivalen och den är en liten del av mig. inte en särskilt bra festival och bandbokningarna suger allt som oftast. klientelet är landsortsbor med jeansshorts, KORN tisha och hembränt. det finns våldtäkt i skogen och klamydia i bäcken. alltid kiss och kräks på marken.
men jag trivdes fint där. 99 kom jag och mitt gäng med 5 liter hembränt och glatt humör. sen dess har jag återkommit alla år tills jag fick barn. förutom 03 då det var bottenrekord i trist bandbokningar. 04 var bandbokarna bakom fina umeå open inblandade och de årets lineup blev också häpnadsväckande. hör här: tänkte skriva ner men insåg snart att eftersom alla band är bra utom tre så orkar jag inte. men ni fattar.
hoppas att nån av alla de andra små och stora festivalerna kan ta över facklan och göra något bra för alla ungdomar med tält, hembränt och pesto på tub. jag tackar för 6 fina år.

min profil

av alla mina komplex är nog profilen den allra svåraste. eller har varit iaf. så finns det värre saker men eftersom dom ännu inte går att föra fram i ljuset får dom stanna i det fördolda ett tag till.
den dagen då jag för första gången såg min profil var en mörk dag. jag svor ett löfte om att lägga ner all den energi och tid som krävdes för att bespara resten av mänskligheten den hiskliga synen. omedelbart såg jag till att få den lugg som senare blev mitt signum. jag har haft den sen sex års ålder om jag inte missminner mig. jag blev också noga med att aldrig stå så att andra kunde få se mig i profil. att mitt utseende var olikt andras var redan ett bekymmer för mig och jag tyckte att det blev så himla tydligt just i profilen. den stod ut mest liksom. det hjälpte naturligtvis inte att jag fick höra saker om att jag hade klassisk indianprofil. på bilden i ettan på gymnasiet tog man mitt ansikte som exempel på hur man inte skulle rita. jag har nämligen fel proportioner. dom är fel och hör sen. min panna är för låg och näsroten sitter för högt upp. det kan man tydligt se.
jag blev besatt av profiler. kopplade ihop en västerländsk profil med framgång och lycka. min egen med kolonialism och begränsad frihet.
fy sånt besvär jag har haft. fortfarande har. men sen ett halvår har jag inte längre lugg. trots att alla utom min pojkvän tycker att jag borde skaffa tillbaks den envisas jag med att vara utan. jag vet egentligen inte varför. eller jo. jag trivs. och så har jag haft luggen så himla länge. jag dör inte längre om någon ser min profil. den har förvandlats till ett vanligt komplex. skönt det.
håll ögonen öppna för risken är stor att jag går igenom flera av min eländiga kropps fel och brister.