vissa delar av mig är extra utsatt för tidens erosion. ni vet det där med att celler hela tiden byts ut och ersätts med andra som är lite sämre än föregångarna. det är denna omysiga process som tillslut resulterar i total fulhet och död. jag är en god bit på väg kan jag avslöja och så är jag inte ens 30 år. trist grej.
mina värst drabbade områden är nog hud och hår. rynkor gör mig inte så mycket och nån vidare kroppsform att underhålla har jag inte, har ingen rumpa och inga bröst som kan ställa till några större problem. tur i oturen. men det stör mig att håret ska behöva se så här trist ut. jag känner på mig att det hade kunnat se bra ut. min hud faller sönder till den grad att jag undrar om det är meningen att jag alls ska ha någon hud. tydligen inte. det blir väl att transplantera grishud kan jag tro. stackars gris säger jag bara. nästa vecka ska jag söka läkarhjälp för min fulhet. lovar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar