män mot våld

jag blir helt gråtfärdig. så himla fint och så fantastiska människor. att frivilligt lämna ifrån sig makt och fördelar till de svagare i sin egen sfär. att släppa kontrollen som kanske är det ända man har. att engagera sig i att förbättra samhället för alla när vardagen ser mörkare än mörkast ut. när jag blir rik ska jag definitivt skänka pengar till såna här fantastiska projekt.

R.I.P hultsfredsfestivalen

nyheten har nått även mig. hyfsat väntat och alltså ingen överraskning. men ändå. inget jag kommer sakna men självklart lägger jag blommor vid graven. för jag är en liten del av hultsfredsfestivalen och den är en liten del av mig. inte en särskilt bra festival och bandbokningarna suger allt som oftast. klientelet är landsortsbor med jeansshorts, KORN tisha och hembränt. det finns våldtäkt i skogen och klamydia i bäcken. alltid kiss och kräks på marken.
men jag trivdes fint där. 99 kom jag och mitt gäng med 5 liter hembränt och glatt humör. sen dess har jag återkommit alla år tills jag fick barn. förutom 03 då det var bottenrekord i trist bandbokningar. 04 var bandbokarna bakom fina umeå open inblandade och de årets lineup blev också häpnadsväckande. hör här: tänkte skriva ner men insåg snart att eftersom alla band är bra utom tre så orkar jag inte. men ni fattar.
hoppas att nån av alla de andra små och stora festivalerna kan ta över facklan och göra något bra för alla ungdomar med tält, hembränt och pesto på tub. jag tackar för 6 fina år.

min profil

av alla mina komplex är nog profilen den allra svåraste. eller har varit iaf. så finns det värre saker men eftersom dom ännu inte går att föra fram i ljuset får dom stanna i det fördolda ett tag till.
den dagen då jag för första gången såg min profil var en mörk dag. jag svor ett löfte om att lägga ner all den energi och tid som krävdes för att bespara resten av mänskligheten den hiskliga synen. omedelbart såg jag till att få den lugg som senare blev mitt signum. jag har haft den sen sex års ålder om jag inte missminner mig. jag blev också noga med att aldrig stå så att andra kunde få se mig i profil. att mitt utseende var olikt andras var redan ett bekymmer för mig och jag tyckte att det blev så himla tydligt just i profilen. den stod ut mest liksom. det hjälpte naturligtvis inte att jag fick höra saker om att jag hade klassisk indianprofil. på bilden i ettan på gymnasiet tog man mitt ansikte som exempel på hur man inte skulle rita. jag har nämligen fel proportioner. dom är fel och hör sen. min panna är för låg och näsroten sitter för högt upp. det kan man tydligt se.
jag blev besatt av profiler. kopplade ihop en västerländsk profil med framgång och lycka. min egen med kolonialism och begränsad frihet.
fy sånt besvär jag har haft. fortfarande har. men sen ett halvår har jag inte längre lugg. trots att alla utom min pojkvän tycker att jag borde skaffa tillbaks den envisas jag med att vara utan. jag vet egentligen inte varför. eller jo. jag trivs. och så har jag haft luggen så himla länge. jag dör inte längre om någon ser min profil. den har förvandlats till ett vanligt komplex. skönt det.
håll ögonen öppna för risken är stor att jag går igenom flera av min eländiga kropps fel och brister.

midsommarhelgen

själva midsommarafton (dagen) tillbringade jag på ett tåg. jag åker mkt tåg nuförtiden och har börjat gilla det lite. älskar att resa och att åka tåg är lite som att resa. man får köpa kaffe och kanske ibland en bulle. läsa i en bok. helgens bok var våldtäkt och romantik. antar att jag recenserar den i ett helt annat inlägg eftersom jag inte riktigt är klar.
har inte varit i min bästa form den senaste tiden. ingen bra form alls faktiskt. dålig form skulle man om kunna säga. säkert beror det på sommaren. i vilket fall så tvekade och velade jag in i det sista om huruvida jag borde åka till göteborg eller inte. jag bestämde mig för att fara och det gjorde jag rätt i. det blev en fin och lugn helg. mycket välbehövligt. jag fotade dåligt som vanligt men om jag hade varit flink i fotofingret hade jag valt att dokumentera balkongen med sol och blåst i lagom doser. det givande samtalet om språk och identitet. det snurriga samtalet om maskulinitet, gängrelaterat våld riktat mot kvinnor, normativ femininitet och vapen. jag hade även fotat en klassisk jordgubbstårta och en känsla av kärlek.

kom inte och påstå att jag ingenting gör

idag har jag:

gråtit
ätit 2 allevo bar
druckit ca 5 glas pepsi max
skrivit en handlingslista
hällt i mig rävbryggd
bestämt att DBT är som gjord för mig
ringt culinar som inte svarade
öppnat ett kuvert som innehöll krav
provätit en frusen macaron
funderat på huruvida jag bör åka till göteborg i helgen eller ej
städat hela lägenheten
pratat i telefon
konstaterat att en glödlampa i köket är trasig
fastnat framför spegeln och tänkt att jag måste ta ut den där jävla spiralen

inte dåligt om jag får säga det själv

nu ska jag snart posta ett modem och handla.
så himla effektiv jag är. blir lite rädd faktiskt.

min dag och andra dagar

helgen var full av viktiga händelser. giftermål och födelsedag på samma dag. naturligtvis låtsades jag att det var mig alla firade. på så vis kände jag mig extra firad och allt var frid och fröjd.
jag följde med mor och calle till ikea och där väntade mig detta:
så himla fint av dom att bjussa på bakelse och cider bara för att det var min födelsedag. tack ikea. sen skulle jag till stan för att träffa jenny och bebisen ada. sl firade mig såhär:

tack SL!
mamma drog sitt strå till stacken och fixade afrikansk middag och glass med hallon till efterrätt. tack mamma!
kvällen tillbringade jag i goda vänners lag. på det hela taget en fin dag. nu är jag 28 år och reflektioner över detta kommer i ett helt annat inlägg.
jag jenny, ada och maria lunchade på bakverket och dessa bilder är därifrån. supergod räksallad med saffransaioli. jag fick ett mörkt bröd och jenny ett ljust. vi delade naturligtvis. jenny bjöd på lunchen och så stod jag för fikat. det blev en chokladfondant med fast mitt istället för rinnande. vet ej vad som menades med det men god var den. så en cortado till det. värt.

kaffa

önskar att jag jämt bar med mig en skrivbok så att jag kunde anteckna allt vad barnen säger och gör. jag tror nog att dom båda ligger i framkant när det gäller språket men det6 är egentligen strunt samma för det viktiga är att dom är så nyfikna, vetgiriga och ordintresserade. särskilt amaya. hon är så fantastiskt underhållande i sin kunskapsinsamlingsprocess. hon lyssnar, frågar om hon inte förstår. så ser hon superfundersam ut medan hon bearbetar infon. när hon är klar åker ett styvt finger upp i luften och så förklarar hon forcerat vad hon kommit fram till. det är som att hennes hjärna hela tiden arbetar med att få ihop allting. precis allt. ibland är hennes slutsatser helt felaktiga och ganska snurriga. nästan alltid roliga. en sak som amaya är stensäker på är att i en familj så jobbar den ena föräldern och den andra pluggar. så är det bara. hon kan fråga tex vad gör carmens pappa. han jobbar säger jag. vad gör anna då. hon jobbar också. NEJ säger amaya då. hon pluggar för en MÅSTE plugga.
jag gillar det att hon inte lämnar något åt slumpen. varje morgon väljer hon kläder med rörande omsorg. är något av det hon vill ha smutsigt så blir det problem. helst vill hon också välja wairas klädsel.
waira är mer den obrydda, obekymrade typen. inatt vaknade hon och sa. jag vill ha ost mamma. hon vill ofta ha ost. ost betyder smör. waira älskar smör!

fadren

har jag inte läst. det borde jag ha gjort till idag. men det har jag inte. istället gjorde jag den mest pinsamma smitningen på länge. jag hade halva kroppen utanför klassrummet då läraren typ skriker. ingen lämnar klassrummet fören ni hittat en grupp att arbeta i. jag svettades våldsamt och gjorde det ända rätta. jag la benen på ryggen och rymde med hjälp av en hiss. kan någon skjuta mig?

dåliga väder dagen

fy för dagens väder. fy säger jag bara. trots att det faktiskt var storm ute (enligt amaya) var vi ute nästan hela dagen. mest spännande var att bryta sig in på ett dagis. där lekte vi mormor och calle - leken. amaya var mormor, jag calle och waira var amaya. vi åkte bil och amaya låtsades kräkas. så hittade vi en nyckelpiga. det sötaste vi sett på länge såg vi på 4-h. en höna med en kyckling under vingen.

pappa bär

amaya tror nu att min pappa heter bär och att han är på samma ställe som pippis mamma. ja sa inte exakt så men hon kom fram till den slutsatsen. gillar inte det där med himlen. det är ju ingen som är där på riktigt. inte pappa bär och inte pippis mamma. det är svårt att prata om död med barn samtidigt som dom verkligen vill veta och förstå saker. känns fult att ljuga för en så vetgirig liten människa. såklart fattar jag att man inte kan säga eller visa vadsomhelst. måste ju värna om deras barnsliga oskuld också. jag tycker mycket om den där vetgiriga och fantasifulla sidan hos amaya. såklart helt unikt.

snacket

idag var det första gången på hela veckan som amaya inte fick utbrott på vägen hem. istället pratade vi/hon oavbrutet. här är ett utdrag.

amaya - min pappa heter johan

mamman - jaha ja

amaya - han gör såhär när han mediterar (visar)

mamman - saknar du pappa?

amaya - jaaa

mamman - på fredag kommer pappa och hämtar, det blir väl kul?

amaya - jaaaa

mamman - har du tröttnat på mamma?

amaya - ja, jag har varit hos dig jättemånga dagar nu

bara ett exempel på hur det kan låta. vi han avhandla ett 20-tal andra väsentliga samtalsämnen på den bråkfria vägen hem. trevligt värre.