kaffa

önskar att jag jämt bar med mig en skrivbok så att jag kunde anteckna allt vad barnen säger och gör. jag tror nog att dom båda ligger i framkant när det gäller språket men det6 är egentligen strunt samma för det viktiga är att dom är så nyfikna, vetgiriga och ordintresserade. särskilt amaya. hon är så fantastiskt underhållande i sin kunskapsinsamlingsprocess. hon lyssnar, frågar om hon inte förstår. så ser hon superfundersam ut medan hon bearbetar infon. när hon är klar åker ett styvt finger upp i luften och så förklarar hon forcerat vad hon kommit fram till. det är som att hennes hjärna hela tiden arbetar med att få ihop allting. precis allt. ibland är hennes slutsatser helt felaktiga och ganska snurriga. nästan alltid roliga. en sak som amaya är stensäker på är att i en familj så jobbar den ena föräldern och den andra pluggar. så är det bara. hon kan fråga tex vad gör carmens pappa. han jobbar säger jag. vad gör anna då. hon jobbar också. NEJ säger amaya då. hon pluggar för en MÅSTE plugga.
jag gillar det att hon inte lämnar något åt slumpen. varje morgon väljer hon kläder med rörande omsorg. är något av det hon vill ha smutsigt så blir det problem. helst vill hon också välja wairas klädsel.
waira är mer den obrydda, obekymrade typen. inatt vaknade hon och sa. jag vill ha ost mamma. hon vill ofta ha ost. ost betyder smör. waira älskar smör!