onsdag 6 oktober 2010

spiraljävel

ids int. är vansinnigt trött på att alltid vara i en spiral. oftast en nedåtgående. ibland går det dåligt, så är det ju för alla. det är inte det som frustrerar mig utan mer känslan av att inte ha kontroll över situationen. att jag helt hjälplöst förvandlas till en invalid hjärndöd och ytterst nervös ångestperson. ogillar!
jag blir arg på alla och känner mig helt övertygad om att alla är emot mig och att ingen vill leka med mig. min groteska fulhet slår alla rekord. huvudverk hela tiden. sover dåligt. tvivlar på min förmåga gällande allt. från smått till stort. ringer det i telefonen kan jag räkna med psykbryt och efterföljande ilska. så himla fräckt att kontakta mig i ett sånt här läge. idag tex missade jag träningen bara för att jag inte kunde ta ett beslut om huruvida jag skulle prata i telefon eller gå iväg till friskis. nu ska jag ta minst två treo, kaffe och lite mat (mår illa av all mat men måste tugga på nått hela tiden iaf) hoppas på att överleva resten av dagen. så som det blåser ute är det inte särskilt troligt.

2 kommentarer:

  1. Men lilla vännen! Du är ju jättesnygg, klipsk och trevlig. Sluta var dum mot dig själv. Jag tycker inte du ska vara för hård mot dig, de flesta har sådana där spiraler. Jag tror det hör samman med att ha en fungerande hjärna. Är man snäll, känslig och smart, då mår man kasst från och till, tvivlar, grubblar och funderar. Jag menar inte att du inte är speciell, en i mängden, utan att du inte är ensam om att känna att det är mörkt då och då. Ta tröst istället av att du lägger märke till dina tankefällor och verkar rätt bra på att parera dem. :) Det är tufft gjort.

    SvaraRadera
  2. äh snygg hit och trevlig dit. det vet jag inte om jag är. men jag blir glad av dina intentioner om att få mig på bättre humör :) problemet är nog att jag tycks sakna en naturlig mänsklighet och det både skrämmer och bekymrar mig. och ibland blir jag bitter. men det här gäller bara varannan vecka. när jag är vid mina sinnens fulla bruk har jag alls inget behov av att vara något självömkande, kvasiintellektuellt, bekräftelsesökande minimonster. tur det så mina vänner kan andas ut :)

    SvaraRadera