tyngden

hade massor av tankar om kvällens bloggande. om kvällens göromål överlag. skulle strukturera upp mina bakuppdrag och beställa lite grejer. så skulle jag skriva ett kärnfullt inlägg om något viktigt. somnade med waira istället. vaknade av att pontus ringde 22:20. himla bra att han gjorde det för annars hade det säkert blivit så att jag sovit till kl 2 och sedan haft svårt att somna om. nu verkar det som att jag tänker dricka kaffe också. hur tänker jag? det kan man verkligen undra ibland.
det har varit ett par jobbiga dagar. amaya har haft flera av sina svårhanterliga utbrott. det känns som att det går i perioder det där. har varit en bra period väldigt länge så det här känns lite som ett bakslag. visst kan jag erkänna att jag tycker synd om mig själv, jag är trött och ynklig. lite ont i halsen har jag nog också. men mest av allt är jag tyngd av dåligt samvete och så ledsen över att jag inte kan göra något åt amayas frustration. eller jag gör ju så gott jag kan men det är ju aldrig tillräckligt när det gäller barn. man vill alltid kunna göra mer.
ska inte orda mer om det där tråkiga nu. jag sätter mitt hopp till helgens utflykt till dalarö. kanske tycker amaya som jag att det ska bli kul att göra något tillsammans bara vi. jag hade iaf sett fram emot det. hoppas hoppas att det blir bra.