kom inte och påstå att jag ingenting gör

idag har jag:

gråtit
ätit 2 allevo bar
druckit ca 5 glas pepsi max
skrivit en handlingslista
hällt i mig rävbryggd
bestämt att DBT är som gjord för mig
ringt culinar som inte svarade
öppnat ett kuvert som innehöll krav
provätit en frusen macaron
funderat på huruvida jag bör åka till göteborg i helgen eller ej
städat hela lägenheten
pratat i telefon
konstaterat att en glödlampa i köket är trasig
fastnat framför spegeln och tänkt att jag måste ta ut den där jävla spiralen

inte dåligt om jag får säga det själv

nu ska jag snart posta ett modem och handla.
så himla effektiv jag är. blir lite rädd faktiskt.

min dag och andra dagar

helgen var full av viktiga händelser. giftermål och födelsedag på samma dag. naturligtvis låtsades jag att det var mig alla firade. på så vis kände jag mig extra firad och allt var frid och fröjd.
jag följde med mor och calle till ikea och där väntade mig detta:
så himla fint av dom att bjussa på bakelse och cider bara för att det var min födelsedag. tack ikea. sen skulle jag till stan för att träffa jenny och bebisen ada. sl firade mig såhär:

tack SL!
mamma drog sitt strå till stacken och fixade afrikansk middag och glass med hallon till efterrätt. tack mamma!
kvällen tillbringade jag i goda vänners lag. på det hela taget en fin dag. nu är jag 28 år och reflektioner över detta kommer i ett helt annat inlägg.
jag jenny, ada och maria lunchade på bakverket och dessa bilder är därifrån. supergod räksallad med saffransaioli. jag fick ett mörkt bröd och jenny ett ljust. vi delade naturligtvis. jenny bjöd på lunchen och så stod jag för fikat. det blev en chokladfondant med fast mitt istället för rinnande. vet ej vad som menades med det men god var den. så en cortado till det. värt.

kaffa

önskar att jag jämt bar med mig en skrivbok så att jag kunde anteckna allt vad barnen säger och gör. jag tror nog att dom båda ligger i framkant när det gäller språket men det6 är egentligen strunt samma för det viktiga är att dom är så nyfikna, vetgiriga och ordintresserade. särskilt amaya. hon är så fantastiskt underhållande i sin kunskapsinsamlingsprocess. hon lyssnar, frågar om hon inte förstår. så ser hon superfundersam ut medan hon bearbetar infon. när hon är klar åker ett styvt finger upp i luften och så förklarar hon forcerat vad hon kommit fram till. det är som att hennes hjärna hela tiden arbetar med att få ihop allting. precis allt. ibland är hennes slutsatser helt felaktiga och ganska snurriga. nästan alltid roliga. en sak som amaya är stensäker på är att i en familj så jobbar den ena föräldern och den andra pluggar. så är det bara. hon kan fråga tex vad gör carmens pappa. han jobbar säger jag. vad gör anna då. hon jobbar också. NEJ säger amaya då. hon pluggar för en MÅSTE plugga.
jag gillar det att hon inte lämnar något åt slumpen. varje morgon väljer hon kläder med rörande omsorg. är något av det hon vill ha smutsigt så blir det problem. helst vill hon också välja wairas klädsel.
waira är mer den obrydda, obekymrade typen. inatt vaknade hon och sa. jag vill ha ost mamma. hon vill ofta ha ost. ost betyder smör. waira älskar smör!

fadren

har jag inte läst. det borde jag ha gjort till idag. men det har jag inte. istället gjorde jag den mest pinsamma smitningen på länge. jag hade halva kroppen utanför klassrummet då läraren typ skriker. ingen lämnar klassrummet fören ni hittat en grupp att arbeta i. jag svettades våldsamt och gjorde det ända rätta. jag la benen på ryggen och rymde med hjälp av en hiss. kan någon skjuta mig?

dåliga väder dagen

fy för dagens väder. fy säger jag bara. trots att det faktiskt var storm ute (enligt amaya) var vi ute nästan hela dagen. mest spännande var att bryta sig in på ett dagis. där lekte vi mormor och calle - leken. amaya var mormor, jag calle och waira var amaya. vi åkte bil och amaya låtsades kräkas. så hittade vi en nyckelpiga. det sötaste vi sett på länge såg vi på 4-h. en höna med en kyckling under vingen.

pappa bär

amaya tror nu att min pappa heter bär och att han är på samma ställe som pippis mamma. ja sa inte exakt så men hon kom fram till den slutsatsen. gillar inte det där med himlen. det är ju ingen som är där på riktigt. inte pappa bär och inte pippis mamma. det är svårt att prata om död med barn samtidigt som dom verkligen vill veta och förstå saker. känns fult att ljuga för en så vetgirig liten människa. såklart fattar jag att man inte kan säga eller visa vadsomhelst. måste ju värna om deras barnsliga oskuld också. jag tycker mycket om den där vetgiriga och fantasifulla sidan hos amaya. såklart helt unikt.

snacket

idag var det första gången på hela veckan som amaya inte fick utbrott på vägen hem. istället pratade vi/hon oavbrutet. här är ett utdrag.

amaya - min pappa heter johan

mamman - jaha ja

amaya - han gör såhär när han mediterar (visar)

mamman - saknar du pappa?

amaya - jaaa

mamman - på fredag kommer pappa och hämtar, det blir väl kul?

amaya - jaaaa

mamman - har du tröttnat på mamma?

amaya - ja, jag har varit hos dig jättemånga dagar nu

bara ett exempel på hur det kan låta. vi han avhandla ett 20-tal andra väsentliga samtalsämnen på den bråkfria vägen hem. trevligt värre.