bröllop mm

jag är inte den första att säga det men helgens bröllop var helt galet. galet vackert och helt perfekt. lyckost emelie och pierre. det var mitt andra bröllop och det första med vigsel i kyrka. ganska så pampigt vill jag lova. det allra roligaste med alltihopa var att pierre verkade vara genuint nöjd, tillfreds och kanske tom lycklig?! så himla värt.
för mig var helgen galen på ett annat sätt. jag skulle ju klämma fram 12 tårtor och ca 350 macaroner. veckan innan hade sömnsvårigheterna slagit till med full kraft. tror jag kom upp i som högst två timmar på ett dygn. alltså var jag utmattad redan innan jag kom till sthlm för att påbörja bak. jag slängde ihop ca 5 bottnar på torsdagen och slogs av hur skoj det är att baka. den trevliga känslan satt kvar under fredagen då jag mötte emelie och hennes mamma på hötorget och handlade kopiösa mängde blommor. helt klart värt pengarna. naturligtvis handlade jag för mkt blommor men det får man väga mot det skojiga i att släpa hem en blombukett i samma strl som jag själv. jag ska ej bli långrandig. allt flöt på. sen fick jag ett gallstensanfall. allt fokus låg på att försöka andas och eventuellt överleva. jag vred mig i plågor under flera värdefulla baktimmar. funderade på att åka till akuten men tog beslutet att två timmars sömn skulle göra susen. det funkade. så var det bara att baka hela natten. i rasande takt. vid 11 åkte vi till telegrafen för att lämna tårtor. det tog ca 4 timmar. jag kunde ju inte gå till kyrkan i mjöliga kläder så det var bara till att duscha och fixa i superfart. slänga ner kvarvarande macaroner i påsar. och så taxi till kyrkan. bredde sista macaronen vid halv ett och då var min trötthet så omfattande att jag inte visste hur jag skulle orka ta mig hem. jag orkade knappt utnyttja den fria baren. rysligt. åkte hem med den första abonnerade bussen och var hemma vid tre ungefär.
dagen efter skulle tårtställning hämtas. telegrafberget ligger sjukt långt bort. från allt. bla bussen. 40 minuters promenad minst och med en härlig uppförsbacke som bonus. det var ett fantastiskt fint höstväder på söndagen och jag njöt nästan hela tiden.
helgen var mkt lyckad och det var så kul och lärorikt att baka till bröllop!
den översta av fem bröllopstårtor!

pierre och emelie lyckades skära en bit

vackrast i stan precis efter vigseln

fin bild på ett av de bästa paren just nu, måns och jenny!

mer bilder på tårtan här

indieaffekt för andra gången i år

nu dör jag på riktigt. klarar inte av såna här kraftiga känslor. arcade fire är ett av många exempel på band som jag vetat all along ska komma att göra en skiva som förbättrar livskvaliteten för stora delar av befolkningen. bla bla osv. en överdrift naturligtvis men i vilket fall. jag gillar skivan. mycket. den är kanske lite banal. lite uppenbar.AF är inte lika pretentiösa längre. som jag alltså. här är några bra låtar från the surbubs:

Arcade Fire - Empty Room


Arcade Fire - Rococo


Arcade Fire - "Sprawl II (Mountains Beyond Mountains)"

mer gnäll i rafflande takt

saker jag missat eller misslyckats med idag på grund av att jag är helt dum i huvudet:

• psykologen 240kr
• skola (viktig tentainfo)
• ringa jätteviktigt samtal om jobb
• lämna in komvuxansökan

saker jag däremot lyckats med

• ha sönder en barnvagn
• få var i ett sår
• snora ut flera liter vätska
• nästan fått en tåggrej i huvudet
  
• stå en och en halv timme i kö på CVL med uttråkad amaya. ingen luft fanns däremot var panikångesten ett faktum
• göra av med onödigt mkt pengar på mutor som bara marginellt förbättrade situationen
  
• lura mig själv att amaya skulle sova hela natten då hon somnade kl 6

det var alldeles för länge sedan jag blogggnällde och nu har jag minsann eldat upp mig och verkar inte kunna sluta. brinner av på det faktum att jag gått ner i vikt utan ansträngning det senaste halvåret och så nu när jag fyndar en klänning som ej är töjbar passar jag på att skjuta i vikt så att den precis inte är bekväm. skit också. ogillar att fötterna helt otippat växt så att jag inte kan ha mina nya monkiskor. ogillar att jag säkert inte kommer hitta mitt betyg och därmed missar sista dagen för inlämning av komvuxansökan. orka vara 30 och hoppas på ett ica-jobb och komvuxkurs. jag är en skam för mänskligheten. ids int.

dimmiga dagar

jag vet inte vem jag är eller vilken dag det är. på riktigt alltså. jag mins ingenting. klockan är visst halvfyra. allt känns sorgligt men ändå hoppfyllt. amaya vaknade för en halvtimme sedan och ville då ha smörgås samt byggare bob. varför inte liksom. igårnatt sov jag väl en 40 min eller så. inatt har jag sovit en timme. om amaya vill sova mer kanske även jag kan sova. är superförkyld och mycket trött. mins nått om ett bröllop jag ska baka till. hoppas jag blir frisk tills dess. tror att jag var med i ett omfattande bråk nyligen. mins ej om vad eller hur det slutade. om jag överlever ska jag bli en bättre människa. lovar. just d. vagnen har gått sönder. diskmaskinen har gått sönder. jag vill bo i en hyresrätt. storvreta (eller annat ställe där man kan få hyra) se upp!

trött

igår kom barnen äntligen. kändes som en lång vecka utan dom. jag va på ett ovanligt gott humör och pigg som en mört. tyvärr resulterade det i sömnlöshet. tror att jag skrapade ihop ca två timmars sömn under natten. jag som så gärna ville vara pigg och kul mamma idag. ska försöka sminka över eländet och kontakta min mor. hoppas hoppas att hon är på lekhumör.

amayas vokabulär

både amaya och waira är super på att uttrycka sig. den första meningen jag hörde från wira var: jag älskar dig! så himla användbart. amaya pratar bättre än vissa vuxna människor. det är så befriande att se att hon verkar kunna uttrycka sina känslor med ord. igår tex när jag propsade på att hon skulle dela sina leksaker med sin syster fick hon ett verbalt raseriutbrott och spottade arga fraser som värsta kulsprutan. jag mins inte allt men bla var jag och waira skitdumma, äckliga monster.